Intervju med Allan

Intervju

Allan Petrusson är 81 år och stötte på religionen Bahá’í för första gången 1957. Han bodde då i Malmö där han inte kände någon och var ute på en restaurang. Där träffade han en annan man och de började prata. Denna man introducerade honom för Bahai och de diskuterade detta långt in på natten. Några år efter denna kväll blev Allan medlem i Bahai. Han konverterade helt enkelt, och det gör man genom att skriva på en förklaring som handlar om tron som sedan blir som ett medlemskort. Genom åren har han arbetat mycket med Bahai och suttit med i flera råd och även det internationella rådet. Detta har lett till att han rest mycket och sett mycket i sitt liv. Viktigt för Allan och för alla inom denna religion är att informera om deras religion, de vill sprida sig och de vill att andra ska få veta vad de vet.

Inom Bahai så är det 19 dagar i varje månad och var 19e dag har man en fest. Det är något som är viktigt och roligt. På den här festen som de antingen har i sin egen lokal eller i en hyrd lokal så tar de upp nyheter som kanske behöver diskuteras, de ber böner och sen har de som en fest med mat för att umgås tillsammans. Alla är välkomna men om det kommer någon som inte är medlem i Bahai så kan det ej kallas 19 dagarsfest utan blir då istället en enhetsfest. Allan tillsammans med de flesta andra som han förklarade det accepterar att andra inte tyr sig till Bahai. Han berättar att varken hans fru eller barnbarn är med i Bahai, men det är hans son. Det är inget som han på något sett förklarar som ett problem utan han tycker att oftast håller de med om allt han säger bara att de inte vill kalla sig vara Bahai.

På grund av att han sitter med i ett andligt råd där han träffar flera från sin egen religion men också möter många andra så blir religionen en del av hans vardag. Han, liksom andra inom Bahai läser en bön morgon och kväll. Det är också bra att läsa ur deras heliga skrifter som det finns ca 100 stycken. Alla är dock inte översatta till svenska men det är något som de hela tiden jobbar på. Bönerna kan läsas ensamma men också tillsammans med andra. Allan berättar också om att de arbetar runt om i samhället för att få en tryggare miljö. Som exempel tar han upp att de för tillfället arbetar med att hjälpa till att få det lugnt vid biskopsgården.

När jag frågade Allan om vad religionen betyder för honom svarar han kort och enkelt att den betyder väldigt mycket. Gemenskapen såg han som en stor och viktig del inom religionen. När vi sedan började prata om hur han såg på liberal och konservativ syn inom Bahai så var han fundersam och förklarade att han aldrig sett det på det sättet. Han ansåg också att religionen var något som hela tiden utvecklades efter samhället. Det kanske kan bero på att den är lite nyare än många andra religioner och det har inte blivit så stora luckor inom den än. Ett exempel är vetenskapen, han berättar att det finns i Bahais böcker att vetenskapen och religionen ska gå hand i hand och alltså samarbeta.

På skalan från ett till tio om hur djupt religiös Allan ansåg sig vara så sa han att han kände sig som en vanlig människa och satte alltså inte in sig i nummerskalan. Han vill inte sätta sig högre eller lägre än någon annan. Det gäller även frågan om män och kvinnor. Han berättar att han strävar mot jämställdhet och det är något viktigt i religionen. Några speciella uppgifter eller liknande för man respektive kvinna kände han inte till. När det gällde homosexualitet så sa han att det var okej men att man inte skulle utöva det. Samtidigt berättade han om att det finns homosexuella bland de Bahaier som han visste men det verkade inte vara något större problem.

När det gäller regler så fanns det en som är viktig och det är att man ska hålla sig borta från sprit och narkotika. Sen har han stött på flera som inte klarat det och det är då viktigt att hjälpa dem så gott det går för att även de ska klara det. Men det fanns inga regler som var direkt onödiga och Allan kunde inte heller komma på något inom sin religion som han ifrågasatt och tyck varit konstigt, utan allt var väsentligt. När han mött andra personer och berättat om sin religion så har han fått många olika reaktioner. En speciell reaktion som var vanlig var att de tyckte det var onödigt att krångla till det så mycket, allt var redan så krångligt. På det brukar han svara att det kanske är krångligt för dig men inte för mig.