Religion för mig

Aldrig egentligen tänkt så mycket på religion. Jag är döpt och jag är konfirmerad det är jag. Men det var först när jag skulle konfirmera mig och efter det som jag tänkt mer på det. Min familj har aldrig riktigt visat någon tro på någon religion för mig. Ska jag vara ärlig så vet jag faktiskt inte vad de tycker om det eller om de anser sig vara kristna. Har något svagt minne om att pappa någon gång sa att han gått ur kyrkan men har ingen aning om det kanske var någon helt annan person eller om jag hittat på det själv. Själv har jag aldrig riktigt vetat vart jag har tänkt och trott tror jag. Kan inte säga att jag trott på något men samtidigt inte förnekat. Därför är det riktigt intressant att lära sig mer så man kanske kan hitta något som passar just mig.

     Konfirmera mig gjorde jag mest som en kul grej. Tänkte att då kunde jag kanske lära mig lite. Men så blev inte riktigt fallet. Visst jag var i kyrkan några gånger innan jag åkte iväg på konfirmationsläger. Men sen var jag iväg på Malta i en månad. Kan inte direkt säga att jag lärde mig så mycket om den kristna tron där eftersom det fanns så mycket annat som var roligare. Sen var ju det inriktat på den kristna tron och det kanske inte var något jag kände igen mig i.

     Sen dess har jag nog inte sett mig som troende men sen började vi prata om vad tro är för något och jag insåg att jag visst har någon slags tro som jag har skapat för att klara av mig själv och livet får man nog säga. Jag tror till exempel på ett liv efter döden eftersom annars skulle allt kännas så tomt, så ett liv efter döden har jag bestämt mig för att tro på. Sen har jag även varit ganska mörkrädd hela mitt liv och det har kanske lett till att jag tror på spöken och andar. Här är jag inte helt säker men jag måste nästan erkänna att jag tror på det eftersom det faktiskt är något jag är rädd för. Det är nog så att jag tar till tron när jag blir rädd och verkligheten inte räcker till.